Historisk manifestation i hela landet

Hela funktionsrättsrörelsen står bakom dagens manifestation om att rädda LSS och den personliga assistansen.

Men vår manifestation handlar egentligen om mycket mer än det - den handlar om de mänskliga rättigheterna, om allas vår rätt att omfattas av dessa, om att ingen av oss ska behöva utstå att gång på gång få sina rättigheter ifrågasatta och kränkta. Det handlar om vår rätt till en fungerande vardag, om vår funktionsrätt. Här ingår rätten till personlig assistans som en viktig insats.

För tio år sedan antogs FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och 2009 trädde den i kraft i Sverige. Det innebär att Sverige åtagit sig att säkerställa alla människors möjlighet till full delaktighet i samhället. Här ingår rätten att själv få bestämma var och med vem man ska bo och rätten till personligt stöd för att klara sin vardag. Flera av dessa rättigheter ryms inom LSS, Lagen om stöd och service.

Men nu sju år senare, har vi hamnat i en situation där vi måste ställa oss frågan om vilket samhälle vi vill leva i. Vill vi leva i ett samhälle som värnar de mänskliga rättigheterna för alla människor, eller vill vi leva i ett samhälle där det är godtycklighet och kortsiktigt ekonomiska argument som får styra? Det vi ser är att det är dit vi är på väg.

Idag riktar vi oss till beslutsfattare på olika nivåer, till regeringen, till domstolarna och till Försäkringskassan med samma fråga.

  • Vilket samhälle vill ni skapa?
  • Om er målsättning är ett rättvist samhälle där de mänskliga rättigheterna efterlevs, krävs omedelbar förändring. Det finns ingen tid att förlora.

Utvecklingen under det senaste året leder vårt samhälle i en farlig riktning - vi närmar oss en moralisk avgrund, där man dagligen kränker människors rätt till att leva självständiga liv och att vara delaktiga i samhället.

Historien om denna hantering är lika sorglig som orimlig.

När fuskdebattens vågor gick som högst i media förra hösten nappade regeringen omedelbart. Den desperata uppmaningen till Försäkringskassan blev att man skulle "bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen”. Regleringsbrevet och den vägledande domen i Högsta förvaltningsdomstolen om ”grundläggande behov” har sedan dess legat till grund för Försäkringskassans skärpta bedömningar.

När direktiven till den nu pågående utredningen av LSS presenterades i maj blev lutningen ännu brantare. Trots att Handikappförbunden och flera andra organisationer påpekat vikten av att fokusera på tillämpningen av LSS som rättighetslag och utvärdera lagen utifrån konventionen, valde regeringen en diametralt annan inriktning.

Man valde det krasst ekonomiska perspektivet även här. Och utan skam hävdade man också att besparingar i den personliga assistansen är tänkta att finansiera förbättringar inom de andra nio insatserna i LSS.

Men vi som står här idag är inte beredda att konkurrera om pengarna, vi vägrar att ställas mot varandra och vi går aldrig med på att blunda för varandras behov.

Sammantaget har regeringens signalpolitik resulterat i att familjer och individer dagligen drabbas av oskäliga nedskärningar och avslag på ansökningar om personlig assistans. Familjer slås sönder, föräldrar och personer med funktionsnedsättning tvingas sluta att arbeta, studera och leva en värdig vardag. En vardag som är en självklarhet och som inte ifrågasätts för andra.

Och varje dag är en förlorad dag för de som drabbas, dagar där livet står stilla i påtvingad isolering, sysslolöshet och oro, istället för att få fortgå och utvecklas. Är detta rimligt?  Självklart är det inte rimligt, vi säger nej, nej och åter nej.

Handikappförbunden tolkar den förda politiken och dess konsekvenser som en dolkstöt mot själva syftet i funktionshinderspolitiken – nämligen att skapa förutsättningar för personer med funktionsnedsättningar att leva självständiga liv och vara delaktiga i samhället på sina egna villkor. Allt enligt FN-konventionen.

FNs reaktioner har inte låtit vänta på sig. Redan 2014 kritiserade Kommittén för rättigheter för personer med funktionsnedsättning Sverige för att assistansersättningen begränsats. Sedan dess har kritiken upprepats, medan regeringen sticker huvudet i sanden och fortsätter på den inslagna vägen.

Handikappförbunden anser till skillnad från regeringen att ökningen av assistanstimmar är berättigad, det vill säga grundad på det reella behovet hos personer med omfattande funktionsnedsättningar. Vi menar också att Sverige har råd med en fungerande välfärd, där statens kostnader för assistans är en försvinnande liten del även om de ökar.

Vi ställer oss frågan, vad får en mänsklig rättighet kosta?

Vi vet också att samhällsinsatser som utjämnar klyftor i levnadsvillkor också skapar stora samhällsvinster. I detta fall både i form av ökade arbetstillfällen och hälsoekonomiska för användarna.

Det råder ingen tvekan om att statens kostnader för den personliga assistansen återbetalar sig i flera led och att alternativen kostar mer.

Vi hoppas att regeringen vill undvika den avgrund som närmar sig och förstår att omedelbart trycka på bromsen.

Detta kräver ett nytt uppdrag till Försäkringskassan och att besparingsdirektivet på personlig assistans stryks i den pågående LSS utredningen. Istället borde utredningen också få i uppdrag att säkerställa rättstillämpning, kvalitet och rättvisa enligt lagens intentioner med andra incitament än besparingar.

Personer med behov av insatser enligt LSS måste ges tillgång till dessa insatser fullt ut i den utsträckning det behövs för att de ska kunna leva som andra!

Detta är en mänsklig rättighet, som Sverige har förbundit sig till att uppfylla. Allt annat måste betraktas som en kränkning av lagen och av internationell rätt. Handikappförbunden menar att LSS ska utvecklas, inte avvecklas!

Pelle Kölhed, vice ordförande i Handikappförbunden och expert i LSS-utredningen.

Läs mer om manifestationen på Facebook

Läs mer om den internationella funktionsrättsdagen

Läs mer om vårt arbete med LSS

03 december 2016