I maj 1942 bildades Samarbetskommittén för Partiellt Arbetsföra. Kommittén bestod av två representanter från vardera De Blindas förening, Föreningen för de Dövas Väl, De Lungsjukas Riksförbund och Riksföreningen Vanföras Väl.  

I oktober 1942 uppvaktade Samarbetskommittén socialministern som därefter erhöll regeringens bemyndiganden att tillkalla fem sakkunniga att ”ta itu med uppgifterna”.  

1949 anordnades en Rikskonferens för partiellt arbetsföra på Tollare gård. Från konferensen gjordes bland annat följande uttalande:  

”Samarbetskommittén för partiellt arbetsföra bör vara en rikskommitté och ett centralt organ för samarbete mellan de anslutna organisationerna. Som lokala organ för detta samarbete bör finnas lokala samarbetskommittéer. ”  

Hans Gedin från Blindföreningen i Stockholm var en av pionjärerna och blev den första ordföranden i den samarbetskommitté som bildades 1950 i Stockholms län.  

År 1970 enades man om att slå samman SAMPAS, som samarbetskommittén i Stockholms stad populärt kallades, med HCK-kommittén, Handikapporganisationernas Centralkommitté i Stockholms län. Bakgrunden till sammanslagningen var bildandet storlandstinget 1971. Eftersom man inom handikapporganisationerna hade blivit beroende av bidrag från landstinget anpassades organisationen till landstingets nya form.

Vid årsmötet 1994 antogs nya stadgar och Läns-HCK bytte namn till Handikappföreningarnas samarbetsorgan (HSO) i Stockholms län. Man hade då 27 medlemsorganisationer.

Idag, ca 60 år senare, bedrivs en omfattande verksamhet med 41 anslutna medlemsföreningar vilka till­sammans har ca 70.000 medlemmar.