År 1970 fick Sverige sin första professur i handikappvetenskap. Redan då var handikapprörelsen engagerad i frågan. Förbund, som till exempel FUB, hade redan ett framgångsrikt forskningsarbete.

I det epokgörande programmet Ett samhälle för alla från 1972 står följande att läsa om forskning:

"Forskning och utvecklingsarbete

För att åstadkomma bättre förhållanden för handikappade och för att förebygga handikapp krävs intensifierad forskning under samtliga punkter i programmet.
Forskningen på handikappområdet berör många olika specialiteter. Den måste därför samordnas. Väsentligt är att en utvärdering sker av de insatser som görs på handikappområdet, då vi idag vet alltför litet om resultaten av olika åtgärder. För att forskningsinsatserna skall komma till nytta är det nödvändigt att resultaten sprids i betydligt större omfattning än idag. I största möjliga utsträckning skall internationellt samarbete ske i forskningen.
Vi kräver:
att ökade resurser ges för forskning på alla områden som berör handikappade
att ett forskningsråd för handikappfrågor inrättas, samt
att forskningsinsatserna samordnas."

År 1994 tillkom ett handlingsprogram för FoU-frågor

Där står sammanfattningsvis att forskningen ska:
ge bättre levnadsvillkor
ge underlag för analyser och intressepolitiska slutsatser
beskriva processer och skeenden

Handikapprörelsen ska
Tillvarata,
stimulera och
påverka  forskningen

Handikapprörelsen vill arbeta för:
nya professurer
forskaravnämarsamarbete på centra för handikappforskning 
fler forskare med ”egen erfarenhet av funktionsnedsättningar”
brukarmedverkan i utvärdering och uppföljning

I sin samverkan med forskarvärlden ska handikapprörelsen:
Komma in på planeringsstadiet
Upprätta nya kommunikationsvägar
Finansiärerna måste tillgodogöra sig våra kunskaper

Vad gäller forskningsresultaten ska de:
användas i samhällsarbetet för att reducera handikapp
nyttiggöras vid utbildningar av bland av personalgrupper
föras ut i media
vara tillgängliga – krav på forskarna redan vid anslagen