Hjälpmedel är för många ett måste för att få vardagen att fungera. Trots det tvingas många betala för sina hjälpmedel. Kostnaderna är dessutom olika i landet. Handikappförbunden anser att det strider mot respekten för alla människors lika rätt till självständighet och oberoende enligt FN:s deklaration om Mänskliga rättigheter. Det saknas ett nationellt regelverk som styr hjälpmedelsverksamheten. Det saknas också en definition på vad som är ett hjälpmedel. Enligt Hälso- och sjukvårdslagen är landsting och/eller kommun skyldiga att erbjuda hjälpmedel. Men lagen är ingen rättighetslag som ger den enskilde rätten att överklaga. Enskilda kommuner och landsting har sina egna regelverk och bestämmer villkoren. En rullator kan exempelvis vara gratis i ett landsting, hyras ut mot en avgift i ett annat eller köpas i butik som vilken produkt som helst och därmed bekostas helt av den enskilde.

Handikappförbunden anser att alla personer med funktionsnedsättning måste få tillgång till de hjälpmedel de behöver för att få vardagen att fungera. Avgörande för människors möjlighet till hjälpmedel måste vara deras behov och inte deras ekonomi. Lika villkor ska gälla för alla oavsett var i landet man bor. Hjälpmedelsutredningen gav förslag på hur hjälpmedelsförsörjningen i Sverige bör fungera. Förslagen har inte realiserats fullt ut. Sverige måste realisera utredningens förslag om de ska leva upp till den nya FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.