Svar på reflektionsenkät

Vår reflektionsenkät har gett över 70 mycket intressanta svar. Eftersom svaren är anonyma kan vi bara tacka med ett STORT TACK! här. Vi kommer ha stor nytta av svaren och berättelserna i projektets fortsatta arbete.

I svaren beskriver föräldrarna öppet och genomtänkt hur de resonerar utifrån några utvalda citat från projektets barnintervjuer.

Föräldrarna tycker det är knepigt att föra samtal med barn om svåra saker. Barnen ska vara med i dialogen som en jämbördig part, men samtidigt har man som förälder det övergripande ansvaret för att samtal blir till och kommer på rätt nivå. Man måste vara lyhörd för när barnet signalerar att det är moget.

Tips på att få igång samtal är att vara öppen med kroppsspråket, ta promenader eller ”ritprata”. Att äta och fika tillsammans i familjen lyfts också, liksom att ha familjeråd eller andra sätt att avsätta tid för att prata.

Känslor

Genom att som förälder vara öppen med sina egna känslor lär sig barnet att bejaka och hantera sina känslor. Men sanningen kan vara hård och därför tycker några föräldrar att den ibland behöver ”förfinas”. Det gäller till exempel när det finns risk att barnet börjar skydda föräldrarna eller tar på sig egen skuld.

När barn är rädda ska man inte förminska eller förlöjliga rädslan. Men de som svarat tycker att det är skillnad på rädsla som bara finns i huvudet och den som kanske faktiskt är befogad. Då kan det vara bättre att gå igenom den än att avleda uppmärksamheten på annat.

”Sjuksköterskorna försökte ofta få mig att sjunga, tjoa och skratta när min son var rädd inför olika behandlingar. Det blev bara värre och kändes uppskruvat och lite "sjukt". Till slut sa jag ifrån och förklarade att jag hellre höll hans hand och var närvarande i gråten och rädslan. Han märkte att det andra inte var äkta och det kändes även bättre för mig att få möta honom där.”

Vissa saker har ingen lösning. Men man kan alltid prata och ibland gråta tillsammans. Ofta har barnet själv bra förslag på hur en bra tröst kan vara. En förälder skriver om ”emojitröst” via sms.

Flera föräldrar reagerade starkt på barnet som i citatet hellre pratade med sin nalle än med föräldrarna - inte på att prata med en nalle utan att barnet inte ville besvära. 

För andra var det inte så dramatiskt. De tänkte att det var som att skriva dagbok. Om man först lägger till rätta orden i sitt eget huvud och känner på olika svar blir det lättare att sedan gå och prata med en vuxen. Varför inte ställa en fråga till nallen OM barnet – och höra svaren genom barnet.

Stödbehov

Vissa är nöjda med stöd från vänner eller andra föräldrar i diskussionsgrupper på nätet. Några har fått bra hjälp via vården att lära sig kommunicera bättre i familjen genom att se mönster och få strategier.

För andra saknas bollplank eller någon utomstående man kan ösa ur sig på. Hembesök av någon professionell vore bra, tycker några. Andra föreslår hjälplinje, olika dataprogram eller konkret hjälp med fritidsaktiviteter och kollo.

Samtalsgrupper med andra föräldrar i samma situation lyfts också upp. Det är svårt att prata med någon som inte är i samma situation, tycker en förälder. Mot detta står andra som vill känna sig normala och hellre ingår i grupper som inte handlar om funktionsnedsättningar.

Men det kan vara svårt att hitta avslappnade grupper i ett kravfyllt samhälle. ”Om det inte varit så mycket prestige i att vara en perfekt förälder skulle man kunna se andras föräldrars tillkortakommande och själv våga be om hjälp.”

 

Kontakt

Projektledare

E-post: Ann-Marie Stenhammar 
Telefon: 070-768 02 47

Projektmedarbetare

E-post: Lena Nyblom Malmberg
Telefon: 0708-24 61 91

E-post: Erika Wermeling
Telefon: 070-795 67 87

Samarbetspartners

Allmänna arvsfonden, logotyp Rädda Barnens logotyp  

Logotyp till 1177 Vårdguiden

Nationellt nätverk för anhöriga      Region Skånes logotyp