Projektet samtal med föräldrar

samtal i grupp

I somras samtalade projektet Det outsagda med föräldrar till barn med funktionsnedsättningar om vad som är lätt, men framför allt svårt att tala om med barnet.

Samtalen som fördes i grupp  och började och slutade med att deltagarna fick välja bland kort som illustrerar olika känslor, kort som illustrerar ”hur det känns just nu”.

Att tolka barnet

Samtal som kom in på att tolka sitt barn väckte olika känslor. Det kan vara svårt, det handlar om att gissa och förstå det sammanhang som barnet kommunicerar om.

Man lär sig barnets kroppsspråk och miner med tiden. Men har vi andra rätt att tolka barnet? En förälder berättade: ”Släktingar tolkar henne fast det är svårt att tolka henne. Det är ytterst osäkert att hon tycker att det är ok att prata. Det blir snudd på ett övergrepp när man tar sig rätten att prata utan att veta om det är något som hon vill.”

Att barnet förstår kanske inte märks direkt, men senare kan det bli uppenbart. Ibland svarar barnet så att det låter som det förstått utan att egentligen ha gjort det. Man får ta hänsyn till att barn med hjärnskada glömmer snabbt vad som hänt, eller behöver lära om saker varje dag.

Kommunikation och känslor

I vanliga fall vet barnen vad föräldrarna tycker och känner, och vad som triggar igång dem. Föräldrarna tror därför att barn inte säger vissa saker till dem eftersom de vet vad föräldrarna går igång på.

Barnen blir lugna när föräldrarna är öppna med sina känslor. Föräldrar visar att alla möjliga känslor är tillåtna – att vara förbannad, glad, ledsen osv. Föräldrarna pratade också om hur viktigt det är att bejaka barnets känslor och bekräfta barnets upplevelser.

En förälder har upplevt att barnet själv är orolig men vill samtidigt trösta föräldrarna och skydda dem från att bli ledsna.

Det man pratar om och det som blir outsagt

Föräldrar som pratar om barnets funktionsnedsättning ”trippar inte på tå om det som hänt”. Det är ”inget som vi hyschar om utan det är ju uppe hela tiden”. Man ska tala öppet om funktionsnedsättningen. Då försvinner spöket och man ser människan i nuet, menade föräldraran.

Det är svårt när barn med dödlig sjukdom frågar om sin död. Föräldrarna svarar att de inte vet, men pratar och läser böcker om döden.

Man ska tänka på att barn är mycket lyhörda för vad föräldrarna säger till varandra.

Är det något man inte bör prata med barnet om?

Ja. Det finns ”vuxensaker” som man inte ska prata med sitt barn om, sådant som är föräldrarnas ansvar. Ett exempel: Som förälder kan man vara rädd när barnet är ute och leker själv. Men det är bäst att behålla den rädslan för sig själv när barnet inte är rädd. Det handlar om att lita på barnet och inte spilla över sin oro på barnet.

Att prata med en annan vuxen än föräldrarna

Föräldrarna tycker det är bra att barnen får prata med någon professionell vuxen om tankar som oroar. På så sätt slipper barnet ta hänsyn till föräldrarna och vågar säga sådant de annars inte säger.

Barnen väljer även att prata med andra – som assistenter – om sina tankar och känslor. Föräldrarna förstår att det är bra, men blir ändå ledsna när barnen inte pratar med dom om viktiga saker.

I möten med andra barn och föräldrar

Det är bra att inte vara rädd för vad andra ska tycka. När barnet med funktionsnedsättning leker med andra barn förklarar dennes föräldrar hur det ligger till för de andra barnens föräldrar.

Möten med vården

Vissa barn är mycket rädda för allt som händer på sjukhus på grund av tidigare erfarenheter. Andra älskar allt som har med sjukhus att göra eller tycker det är spännande och leker sjukhus. Det handlar om erfarenheter.

Föräldrar har ibland en annan uppfattning än sjukvårdspersonalen om hur barn ska mötas. I gruppsamtalen pratade föräldrar om att möta en oförstående vård.

Det är svårt att prata med barnet och barnet behöver inte veta allt, har en förälder länge tänkt, men blev rådd att berätta för sitt barn om barnets funktionsnedsättning.

Men hur ska man som förälder förklara när inte ens vårdpersonalen och doktorn inte riktigt vet, eller förklarar på ett begripligt sätt för föräldern? Hur ska då föräldern göra det begripligt för barnet?

Kontakt

Projektledare

E-post: Ann-Marie Stenhammar 
Telefon: 070-768 02 47

Projektmedarbetare

E-post: Lena Nyblom Malmberg
Telefon: 0708-24 61 91

E-post: Erika Wermeling
Telefon: 070-795 67 87

Samarbetspartners

Allmänna arvsfonden, logotyp Rädda Barnens logotyp  

Logotyp till 1177 Vårdguiden

Nationellt nätverk för anhöriga      Region Skånes logotyp