Barntilltal på webben

Barn spelar forumteater

Hur skapar man hemsidor som passar och tilltalar barn? Räcker det med fler bilder, större typsnitt och klara färger? Nja, för barn är nätet numera ett helt naturligt sätt att kommunicera. Det är helhetsupplevelsen av sajten som måste funka.

Den här artikeln bygger på samtal med webbutvecklare på SVT Barnkanalen. De har involverat barn för att få deras synpunkter. Även Barnombudsmannen har tillfrågat barn om färger, typsnitt, figurer mm inför skapadet av Koll på soc.

Precis som för vuxna är enkelhet och känsla av kontroll viktigt på webben. Alla vill vi förstå vad som händer, var man befinner sig, vad en viss sajt går ut på och hur den används. Skillnaden mellan barn och vuxna handlar om läskunnighet, motorik och förståelse av sammanhang och abstrakta idéer.

SVT:s målgrupp är 3 til 11 år, ett stort spann av användare. Treåringar har dessutom väldigt olika beteenden och medievanor sinsemellan, medan elvaåringar skiljer sig åt vad gäller intressen.

Teknik

Internetanvändandet går ner i åldrarna. Det kan vi tacka pekskärmarna för, att mus och tangentbord försvunnit. Att använda mus är motoriskt komplicerat och fungerar inte fullt ut förrän i nioårsåldern.

Tvååringar kan däremot trycka och svepa (det kräver givetvis viss träning för att trycka med fingertoppen och inte hela handen). Från fyraårsåldern kan barn dra och släppa. Detta ”drag n drop” ger dessutom en känsla av att ”äga” sajten.

Barn använder idag främst mobil och surfplatta, men designern måste ändå ta hänsyn till att barn tittar på olika typer av skärmar med olika avstånd och i väldigt olika ljus- och ljudmiljöer.

Man kan med fördel anpassa en sajts utseende för en yngre grupp – till exempel med tecknade figurer – även om den ska användas av lite äldre. Men risken finns att de äldre barnen tycker sajten är för barnslig.

Struktur

En bra sajt använder samma ikoner, rubriker och triggerord (till exempel ”spela”) på hela sajten. Ett hus utmed en väg där man klickar på olika dörrar är exempel på symbolisk översikt som kan fungera för barn. Långa listor fungerar sämre. Youtube Kids listar bara två inslag och använder sedan andra genvägar.

SVT BarnPlay har en ”snurra” med programledares och andra rollfigurers ansikten som länkbilder till innehållet på sajten. Särskilt yngre barn blir engagerade när de känner igen ansikten.

Samma innehåll kan nås via flera vägar, till exempel via ”kolla på något nytt” eller ”gå till ett specifikt program”. SVT:s målgruppsanalys utgår från drivkrafter och typ av användning, inte ålder.

Givetvis ska användaren aldrig skickas in i återvändsgränder. Då är det bättre att mindre fönster poppar upp och att det tidigare finns i bakgrunden. På Youtube ska man aldrig behöva gå bakåt eller till en meny utan hela tiden hänvisas vidare.

En annan princip är att det ska räcka med att lära sig hur en sajt är uppbyggd en enda gång. Har man väl lärt sig hur den fungerar ska man känna igen sig när man kommer tillbaka. Igenkänning är praktiskt, men – som bekant – också roligt.

Utseende

Barn har en visuell ”läsförmåga” och blir avskräckta av mycket text. Sajter ska därför utgå från bilder. Texter kan finns som tillval (”vill du läsa mer”) för de läskunniga.

I Barnombudsmannens test ville barnen ha ”luft” mellan text och bild och inte för många symboler och valmöjligheter (inte fler än 4 val har annan forskning visat). Barn med adhd och dyslexi ville inte ha röriga, utan harmoniska sidor.

Barnen gillade starka, tydliga och glada färger, även om det fanns de som blev oroliga av dessa. Rött förknippades med ilska, rosa med kärlek, gult med glädje, grönt med ogilla och svart med ”inte bry sig”.

Barnombudsmannens testgrupper, som var 8 – 20 år och läste, var medvetna om olika typsnitts signaler. De tyckte inte om hårda och svårlästa typsnitt. De tyckte även att kantiga former är tydligare och känns viktigare, medan runda former uppfattades som snällare och mjukare.

Äldre barn kan uppfatta tecknade figurer som barnsliga, men i Barnombudsmannens testgrupp – som jobbade med ett lite tyngre ämne – föredrogs tecknade figurer (barn med adhd och dyslexi tyckte bäst om datortecknade figurer). De menade att foton kommer nära och upplevs mer allvarliga. Man lägger in för mycket känslor i foton och de kan kännas uteslutande om man inte känner igen sig.

Bildsymboler

Länkar ska vara i form av bilder. Det går att använda ord (till exempel bredvid symbolen), men eftersom dessa uppfattas som bilder bör man undvika snarlika ord som ”titta” och ”testa” bredvid varandra.

De klickbara bilder som leder vidare till annat innehåll måste vara ”självförklarande”, alltså med bilden visa vad som händer när man trycker. De måste skilja sig från resten av bilderna på sajten, eftersom sådant som ser klickbart ut men inte är det skapar irritation.

Bildsymbolerna på länkarna ska också förklara HUR man ska göra för att komma vidare (klicka, svepa eller dra). Att det kommer upp information när man närmar sig med pekaren väcker nyfikenhet.

För den som skapar en ny sajt är rådet att utnyttja inlärda beteenden och det som blivit standard på webben. Även om det kan vara svårt (för barn) att begripa att förstoringsglaset inte är för att se bättre och att hus betyder förstasida så är det dumt att uppfinna ett helt nytt symbolspråk.

Sökning

Barn har inte alltid ett bestämt mål utan utforskar sig fram och blir gärna underhållna under tiden. Även om de letar efter något specifikt glömmer de lätt det när något roligt dyker upp.

Många barn vill snabbt hitta det de söker och att en film eller spel ska komma igång direkt. Därför ska det inte krävas för många steg eller att man måste tänka i flera led för att hitta.

Textbaserade sökfunktioner är krångliga för yngre barn. Bra för alla är möjligheten att tala in sökord via mikrofonen. Annan hjälp vid sökning är personlig historik (vilka sidor man tidigare besökt) eller att sökordet ger förslag på liknande ord. Detta lockar även användaren till nya upptäckter.

Spel och film

Den som designar en webbsajt för barn kan med fördel använda logiken i att ha en trailer som lockbete, sedan visa film och därefter erbjuda spel och pyssel.

Film bör visas så att rutan täcker det mesta av skärmen. Knappar för play, stopp, tidslinje och fullskärm ska inte vara för stora och ”häftiga” och försvinna efter några sekunder. När en film är klar kan en nedräkning visas och därefter en ny film starta automatiskt.

Speltillverkare måste tänka på att spel ska kunna spelas med ett finger och att barn med till exempel nedsatt rörlighet inte använder tabbar. Desto viktigare är tabbar för barn som använder skärmläsare med talstöd.

Yngre barn gillar enkla och rena spel där samma sak dyker upp om och om igen. Men även barn som vanligtvis spelar svårare spel tycker det är kul att spela något ”enklare” för omväxlings skull.

Diskutera gärna i kommentarsfältet!

Text: Emil Erdtman

Kontakt

Projektledare

E-post: Ann-Marie Stenhammar 
Telefon: 070-768 02 47

Projektmedarbetare

E-post: Lena Nyblom Malmberg
Telefon: 0708-24 61 91

E-post: Erika Wermeling
Telefon: 070-795 67 87

Samarbetspartners

Allmänna arvsfonden, logotyp Rädda Barnens logotyp  

Logotyp till 1177 Vårdguiden

Nationellt nätverk för anhöriga      Region Skånes logotyp